GRADERINGAR & ANDRA GAMLA ORDSPRÅK

Det finns ett gammalt ordspråk (alla ordspråk tycks vara gamla...) som säger "Man kan föra en häst till vattnet men det är upp till hästen om den vill dricka".
Exemplet ger en idé om att man kan vara mycket väl tränad, men det beror enbart på en själv om vågar eller kommer ihåg sitt kunnande i en besvärlig situation för att försvara sig väl. De flesta reaktionerna man lär sig under träning bäddar för hur man kommer att agera när det behövs.
Därför är det mycket viktigt att allt gensvar som uppstår vid en situation är riktigt inlärt, för att som man tränat kommer man att reagera!
Det här med reaktionen har att göra med reflex B (TEKNIKEN) som jag tidigare berättat om, måste man tänka för att framkalla en rörelse blir den verkliga handlingen för långsam eller hinner kanske aldrig bli av. Rörelser skall automatiseras så att de förpassas till märgen/instinkten och inte till hjärnan. Träningar bör vara (eller skall vara) så intensiva och återkommande som man förmår att acceptera, då syftet med upprepningar är att förmå sina muskler att "lära" sig komma ihåg (muskelminne) de reaktioner som hör till det fysiska och inte mentala.

"Man måste inse sina begränsningar..." - Varför???
Att träna med begränsningar leder inte någon vart, ponera att en teknik (komplett) består av 10 steg, istället för att träna de 10 stegen hela tiden börjar man med att enbart träna de fyra-fem första, om sedan en situation uppstår och dessa steg inte räcker till för en bra verkningsgrad vad gör man då, när man inte kan trappa upp till de nödvändiga stegen 6-10? Det går inte att trappa upp till en okänd nivå man inte övat. Däremot om man övat alla de 10 stegen kan man "gå ner" till den nivå som situationen kräver och man behärskar.

Detta leder oss in på GRADERINGAR...

Om man måste konfronteras med en situation som uppstår plötsligt kräver handlingen en stor dos av improvisation, (vilket fantastiskt ord!) vilken om man inte använt eller tränat på sådana villkor gör att man blir handlingsförlamad/paralyserad.

Världen är övermättad av "svarta" bälten... vad menar jag?
- Jo, de kraven som varje stil har är med en genomsnittlig intelligens (?) eller (kom ihåg) lätta att genomföra. Alla de rörelser som inför varje gradering skall kunnas - är allt i förväg preparerat för att agera, som man blivit tillsagd inför varje gradering i de högre graderna, alla aspiranter tränar på dessa rörelser lång tid i förväg, med andra ord varje attack har ett försvar.

Innan jag avsade mig samtliga grader (ganska omfattande i antal) inom ett flertal olika discipliner/stilar graderade jag mig oannonserad, utan att jag i förväg visste en sådan skulle äga rum. Den siste mästaren jag tränade för (Raymond Cocatre) förvarnade mig aldrig om olika prov, allt arbete (träning) föregick fortlöpande.
I Paris där träningslokalen var belägen gällde det att stå i mitten med några "svarta bälten" runtomkring och som på en given signal påbörjade sina attacker efter egna initiativ under så lång tid som mästaren ansåg att han behövde för att bedöma min färdighet och mina kunskaper.
Till historien måste jag också berätta att dessa "svarta bälten" vilka jag inte kände till i förväg var kunniga i bl.a. Karate, Ju-Jutsu-Aikido, och Kobudo även deras attacker låg till grund för deras graderingar. Även på den tiden då jag hörde till Raymond Cocatres närmaste adept fann jag att något fattades i min teknik, men med all respekt och lojalitet sparade jag sådana känslor för mig själv, då han på den tiden var en av dom största.
Från hans död till 1995 reste jag i den stora världen och gästtränade i många länder utan att finna vad jag sökt: RIKTIGT SJÄLVFÖRSVAR!

Så länge man inte gör anspråk på att hålla på med självförsvar går det väl an, men annars är det dom flesta håller på med "bara" sport. Att träna på en matta försätter dom som tränar i tron att dom kan bli fällda hur som helst, under förutsättning att dom lär sig falla rätt. Jag skulle vilja se dom träna utan matta och på hårt underlag för att se deras agerande... Att lära sig behandla motståndaren utan GI och med skor är en konst och historia i sig självt. Man kan hålla på med sport i all ära, det är beundransvärt som sysselsättning, motion och social verksamhet, men kom inte och påstå att det är en konst.
Jag gör anspråk på att min stil är en vetenskaplig konst då det ligger i min träning snart 60 års sökande till de bästa ageranden utifrån verklighet och realitet... och på den vägen fortsätter jag!

Epilog och sensmoral:
Om du tror att du eller ni tränar självförsvar, prova i sådant fall på någon som anfaller fritt, överraskande och med lite motstånd och se eller upplev reaktionen. När en motståndare arbetar med egna förutsättningar och avsikter blir allt annorlunda mot vad man har trott skulle ske rent teoretiskt. Handleds tekniker, fasthållningar...Ha ha ha... nej du, mitt ordspråk är lika kort som uttömmande...

- LIVET ÄR HÅRDA BUDo!